tänk att jag inte ens kan gå och handla längre utan att gripas av panik för att jag glömt en sak. JAG VILL INTE DET. this was never the way I wanted. vet inte om jag ska ta upp tabletterna igen, verkar ju vara enda lösningen, men jag VILL INTE. jag ska kunna leva och andas utan dom, FATTTTTTTTA.

my head gets so confused, heart's racing to the roof, the sweat is pushing through, not again, the tears is streaming down my cheeks.

och hur kan det komma sig att man inte får någonting ut av terapi. eller ja, jag slutade skada mig själ, det var det enda. hatet, självförakten, ångesten, gråten, skriken, ensamheten är kvar. men det är inte mitt slut, jag vill klara mig utan det, utan hjälp och stå på egna ben, vill kunna gå till ett jobb som alla andra och klara av dagen och komma hem och känna mig nöjd. inte förstörd och trasig och gå hem vid lunch för att sedan inte komma tillbaka. Ge mig luft att andas i den friska världen, den klara kärleken, där luft är på riktigt, och tårar torkas bort.

I WON'T LET THE SUN GO DOWN ON ME